annaplutten

I dag fyller Willis 15 veckor och det känns som om han varit i vår familj betydligt längre än de 5 veckor som vi har haft honom.

 

I dag när vi var ute på kvällen så fick han för sig att han skulle sticka iväg från mig. Han bara stack iväg ner över skogsgläntan och direkt ut på vägen. Jag trodde mitt hjärta skulle stanna helt!!

Himla tur att det inte är en hårt trafikerad väg utan bara en liten grusväg men ändå jag blev skit rädd. Han lyssnade verkligen inte när jag försökte kalla in honom. Det hela slutade med att jag fick älga efter honom det var säkert en syns för gudarna ;-) just då orkade jag inte bry mig!

Men nu efter inser jag att det måste sätt väldigt roligt ut när jag kom farande ner för slänten och skrek WILLIS KOM HIT!!

 

När jag väl kom fram så satte han sig ner så snällt så jag kunde sätta på honom kopplet igen.

Kändes säkrast så då fick han för sig efter ett par meter att han skulle nog ta och gräva sig ner i snön.

Detta höll han på med ett par minuter , ibland undrar jag vad som rör sig i hanns huvud.

 

 

På vägen hem från vår promenad så mötte vi tant Svea och Marianne , Willis busade med tant Svea ett tag Svea tycker inte det är lika roligt som Willis tycker det är att träffas misstänker att hon snart kommer ta omvägar när hon ser Willis ;-)

I morgon så kommer vi träffa tant Svea igen för då skall vi på kalas tillsammans det är nästan så jag tycker synd om henne.

 

Just nu ligger han och sover framför dörren helt slut efter denna dag!

Det var allt för nu.

Anna