annaplutten

I dag fick jag för första gången känna på hur det är att vara matte på riktigt!

Arbetade mellan 7-13 för att sedan stressa hem till Willis och vara med honom ett par timmar. Jag hade verkligen sett fram emot att få komma hem men han ville inte alls vara med mig han bara ”grät” efter Tobbe och klängde på altan dörren för försöka komma ut!!

 

Efter en liten stund så gick vi iväg på en liten promenad och skulle slänga skräp det tyckte han var väldigt spännande han träffade en ”äldre dam” som han blev intresserad av men Willis vart tvärnobbad av henne :-) det var någon typ av spaniel vet inte exakt men hon heter Bella det blev Willis första ”kärlek”. Hon var dock 8 år äldre och nobbade som sagt Willis ganska rejält!

 

När vi kom tillbaka från vår lilla vandring så sprang in och började leta efter Tobbe igen!!

Han gnällde och gnällde och började klättra på altan dörren och ville ut men jag försökte trösta och säga att husse kommer senare. Jag försökte även busa och leka med honom men han var verkligen inte intresserad utan tillslut somnade han vid diskmaskinen undertiden som jag höll på tömma den.

 

Det är verkligen inte som jag trodde det skulle vara , vad hände med att vifta på svansen när matte kommer hem?

På den tiden när jag arbetade inom barnomsorgen så hade ju alla barn inskolning innan de började på riktigt, det kanske vi också skulle haft?

Det kan inte vara roligt att gå till jobbet för Tobbe när han vet att Willis inte är lycklig där hemma hos oss. Inte för det går någon nöd på honom men det är ju klart att man vill att han skall vara glad och vifta på svansen , nu blir det mest gnäll. Förhoppningsvis så går det över snabbt nu kommer jag ju vara hemma på eftermiddagarna så då lär han ju lära känna mig och inse att jag inte är så dålig ändå! :-)

 

Nu skall jag passa på att börja med middagen innan han vaknar och vill förhoppnings ha hela min uppmärksamhet.

 

Vi hörs,

Anna